Ett ögonblick i mitt liv som jag aldrig kommer att glömma, var när dottern Linnéa höll på att dö i min mage. De plockade ut henne, men hon orkade aldrig att andas själva :(
När jag vakna ur narkosen så märkte jag direkt att det var något konstigt, ingen ville svara på mina frågor och när Niklas kom med dottern i famnen blev jag rasande. Men sen så spenderade vi resten av dagen med henne i rummet. På något sätt så kändes det skönt att veta att hon fick somna in i sin pappas famn. Men jag blev snuvad på att träffa henne i livet :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar